FML, på RIKTIGT

Nu tänker jag vara bitter. 
 
Om jag skriver av mig lite här så kanske det bli bättre.
 
Alltså. I söndags. Jag hoppade lite trampolin, jag hoppade PÅ trampolinen. Inte ens särskilt högt. Mitt knä knäckte till utan anledning, inte för att jag landade fel eller så, utan bara helt plötsligt out of nowhere. Det gjorde inte så ont efteråt, knät kändes mest lite skumt. Sen när jag kom hem gjorde det SJUKTSATANSJÄVLAPISSONT. Något var ju fel liksom. Det gick några dagar. Modern min som är sjukgymnast kunde konstatera att inget var brutet iallafall men att det ändå var värt att kolla upp. Så, idag kollade jag upp detta. Magnetröntgen och svar på dirr. Det kan vara riktigt skönt med en mamma som är sjukgymnast och har sina kontakter. Iallafall. Min menisk har gått sönder. Typ lossnat en bit. Och ärligt talat förstår jag verkligen inte hur det kan gå till eftersom att jag knappast gjorde någon kraschlandning. Jag gjorde några enstaka meshopp liksom. Känns så ovärt att paja knät för en sån småsak. Då skulle jag hellre velat gjort något coolt.
 
För att jag inte ska få problem med knät när jag blir äldre så måste menisken sys ihop vilket är ganska klokt. Alltså, operation nästa vecka eller veckan efter. Efter det måste jag gå på kryckor i 6 veckor med någon slags knäskena eller vad det nu är. Jag kommer heller inte kunna träna gymnastik eller hoppa och springa på ett halvår. I maj, då kan jag börja lite igen! DRIVER NI MED MIG? Alltså åååå vad jag inte orkar. 
 
Jag kan inte gå på Swedish house mafia imorgon, vi måste ställa in USA-resan nu på jullovet på grund av mig, det blir ingen skidåkning i vinter heller, något som jag har sett fram emot i typ ett år, eller någon alls typ av träning som belastar knät. 
 
Nej seriöst. Jag är så jävla arg. Vill bara amputera bort benjäveln. Äckelknä. Vilken jävla bra start på 2013 det kommer bli. Nej fyfan. AAAAAAAAAAAAAA RAGEEEEEEEEE
 
 
 
Dessa är mina två nya bästa vänner som jag inte kan leva utan. BOKSTAVLIGEN. Dom är iallafall blåa och fina. Fast dom ser typ lila ut på bilden. Vilket iofs hade varit jävligt coolt om det var så.
 
Nej nu ska jag försöka tänka positivt.
 
- Jag får gå igenom handikappdörren på Rudbeck och slipper den satlånga kön! 
- ...
 
Okej, det var allt. Tack & hej.
 

Och nej, ingen orkade läsa det här men det var lite skönt att ragea av sig. <-- kursivt, oo serious shit

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0